(24 September 1755, Bayeux - 3 October 1830, Paris) was a French painter of portraits, history paintings and religious paintings. He was heavily influenced by Jacques-Louis David and his style s reminiscent of the antique. Robert Lefevre made his first drawings on the papers of a procureur to whom his father had apprenticed him. With his parents' consent, he abandoned this apprenticeship and walked from Caen to Paris to become a student of Jean-Baptiste Regnault (in whose studio he met and became friends with Charles Paul Landon). At the 1791 Paris Salon he exhibited his Dame en velours noir, the point of departure for his reputation. Lefevre made 1805 the portait empress Josephine. 1807 manufactured the counterpart of emperor Napoleon Louis-Andre-Gabriel Bouchet. Napoleon gave both paintings to the city Aachen 1807, where they are today in the city hall and decorate the entrance hall. His other portraits of Napoleon, Josephine, Madame Laetitia, Guerin, Carle Vernet (a portrait which is now at the Louvre) and pope Pius VII made him a fashionable portrait artist and one of the main portraitists of the imperial personalities, a reputation sealed by his portrait of Napoleon's new wife Marie Louise.  Related Paintings of Robert Lefevre :. | Portrait of Desiree | Portrait of Louis XVIII in coronation robes | Portrait of Pauline Bonaparte | Portrait of Pauline Bonaparte Princesse Borghese | Count Mollien in Napoleonic court costume |
Related Artists:
Antonio Carvalho de Silva Porto
(Porto, 11 November 1850 - Porto, 11 June 1893) was a Portuguese naturalist painter. Born in Porto, he studied there under João Antenio Correia and T. Furtado, then continued his studies in Paris and Rome. While in Paris he exhibited his work in the Salon and in the World´s Fair of 1878. In Paris, he studied with his friend João Marques de Oliveira, where they were pupils of Adolphe Yvon and Alexandre Cabanel. They became followers of the naturalist Barbizon School, and brought the new school of painting to Portugal, when they returned in 1879. Silva Porto become one of the most acclaimed naturalist painters of his generation, showing the heritage of Jean-Baptiste Camille Corot and Charles-François Daubigny. Secondary effects from impressionism can sometimes be found in his paintings.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Arifi
The Sixteenth century Ottoman court poet